Nu börjas det...


Jag tänkte att det är dags att sätta igång med bloggandet igen. Jag bloggade lite grann för 100 år sedan, men slutade av olika anledningar. Förmodligen av tidsbrist, och jag kan knappast påstå att jag har Mer tid nu. Jag har nog mindre tider än någonsin, men det kliar i fingrarna. Jag älskar ju att skriva, som ni nog vet, och istället för att skriva mil-långa inlägg på Facebook så kan ni leta er hit som ens är intresserade av mitt babbel. Och jag har sällan tiden eller inspiration att skriva på mina nya bokprojekt, så då kan fingrarna få dansa av sig på tangentbordet för denna blogg istället.

Jag tänkte skriva om allt mellan himmel och jord, men mycket fokus på:

* mitt liv med ADHD

* mina misstag/mina framsteg

* entreprenörskap och alla galna ideér och upptåg, nya som gamla!

* mitt arbete som projektledare i Creative Point.

* mina texter, både utdrag ur gamla och nya böcker + dikter.

* livet som ideellt arbetande festivalgeneral och grundare för Subkultfestivalen.

* livet som mamma, det största, svåraste och viktigaste projektet av allt.

Mina texter här kommer förmodligen göra er båda imponerade och provocerade. Jag har ett behov av att vädra mina tankar och funderingar, och det betyder inte att jag alltid har rätt, och ibland är jag helt ute och fiskar. Men det är viktigt att våga grubbla, våga prata, våga fundera och våga diskutera, så jag tänker inte vara rädd för att göra det. Vi är alldeles för rädda för att reflektera och säga vår åsikt, trots att vi lever i en av världens mest demokratiska länder. Det är märkligt, va? Man måste faktiskt inte veta allt, för det gör ju ingen av oss. Och jag skiter fullständigt i vad som är "rätt åsikter" eller vad som är trendigt att tycka nu och då. Alla har ju en åsikt om det mesta, även om saker de kanske har noll koll på, och detsamma är det med mig. Jag är dessutom enormt konflikträdd och tänkte att bloggandet kan vara ett sätt för mig att motverka min konflikträdsla, för alltid gör man ju någon kränkt och förbannad, inte sant?

Dessutom är min familj och mina vänner konstant förvirrade över vad jag faktiskt håller på med om dagarna. Vad jobbar jag ens med? Är det ens ett jobb om man har kul på jobbet? Och när jag babblar upp allt jag jobbar med så får de flesta stressfinnar och frågar inte mer. Så här kanske det blir mer klarhet i hur mitt liv ser ut, för de som "gives a fuck" det vill säga. Och att jag jobbar med många delar och projekt, men såklart inte allt på en gång och inte allt 100%.

Och är det inte en käft som bryr sig om den här lilla bloggen, i havet av alla mycket intressantare bloggare, så har ju åtminstone en mening med min blogg för min egen skull, så den fyller en funktion. En öppen dagbok. Och eftersom jag är senil som en 95-åring så kan jag ju faktiskt följa min egen utveckling och mina egna bakslag och framsteg. Ofta glömmer jag bort hur mycket fantastiska saker jag gör, för jag fokuserar allt för ofta på alla misstag och snedsteg. Man är sin egen fiende, och sällan snäll mot sig själv. Så denna blogg kanske kan påminna mig om min egen resa, och alla mina steg. Och förhoppningsvis betyder allt babbel här något för någon annan, och kan mina texter stötta bara en enda person, så känns det helt klart värt det.

Såatte, to be continued darlings!

Veckans...

Boktips: Dödstvätterskan

Filmtips: Nyckeln till frihet

Musiktips: Apoptygma Berzerk - Kathy's song

Ps: Och en läxa: ge din spegelbild en komplimang och be en energitjuv att dra åt helvete.

Featured Posts
Posts Are Coming Soon
Stay tuned...
Recent Posts
Archive
Search By Tags
No tags yet.
Follow Us
  • Facebook Basic Square
  • Twitter Basic Square
  • Google+ Basic Square